Annons:
Etikett07-fakta-om-olika-arter
Läst 12728 ggr
MoaL
2010-11-14 08:05

Coenobita perlatus

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Rödfärgen hos denna art är så unik att den är omöjlig att inte känna igen. Den kallas "strawberry crab" samt "pärlan bland eremitkräftor", och är en av de svåraste arterna att hålla. Ingenting för nybörjaren!

Bild lånad med tillstånd från användaren Spiral på HCA - Ej min bild!
Ägare av både eremit och bild; användaren Spiral på HCA. Tack för lånet!

Utbredning:
Detta är den mest saltvattenberoende arten och i det vilda lämnar den sällan stranden. Den finns på flera ställen i världen, bland annat exempelvis Madagaskar, Japan och Australien.

Utseende:
Detta är förmodligen en av de vackraste och mest färggranna eremitkräftorna. Om de har fått rätt Foder så utvecklar de en sprakande rödfärg, och kroppen har en mängd vita granuler som gör att de liknar jordgubbar, därav smeknamnet.
Det har också diskuterats på HCA om en UV-lampa som simulerar solljus kan påverka färgen positivt, något som många som har provat anser att det gör.
Ögonskaften har samma färg som resten av kroppen. Ögonen är inte alltid svarta eller bruna som hos andra eremitkräftor, utan kan se ut som polerad hematit.
De har starka, kraftiga ben och storklon har en ridge (////).

Lånad bild
Ägare av både eremit och bild; användaren ZooMama på HCA. Tack för lånet!

Foder och vatten:
De är allätare och ska äta likadant som andra landlevande eremitkräftor.
Saltvatten är oerhört viktigt för denna art och är ett absolut måste, men även sötvatten ska finnas tillgängligt.

Skal:
De trivs framförallt i skal med rund öppning.

Habitat:
En stabil luftfuktighet på cirka 85% och en temperatur på cirka 30°C är essentiell för denna art. De är väldigt känsliga för fluktuationer.

Personlighet:
En mycket aktiv eremitkräfta som gärna möblerar om i akvariumet. Gott om utrymme är ett måste.

Övrigt:
Detta är en av de svåraste eremiterna att hålla vid liv. Till och med de bästa eremitkräftägare har svårt att hålla denna art mer än några år tyvärr. Detta beror framförallt på att de är extremt krävande vad gäller stabila klimatförhållanden. Det vill säga inga häftiga toppar eller dalar i luftfuktighet eller värme.
De lever i kolonier i det vilda och ska därför inte hållas ensamma i fångenskap.

Källor:
Tonycoenobita
Coenobitaspecies
HCA

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

  • Redigerat 2021-06-04 15:12 av Niklas
Annons:
[morat]
2011-11-23 21:38
#1

Riktigt läckra! Synd bara att dom är så svåra att hålla :/

MoaL
2011-11-24 03:15
#2

Jo, de är supervackra! :) Än så länge har ju inte jag haft mina jordgubbar särskilt länge, men jag måste nog säga att rugosus är ännu svårare att hålla. :/ Förmodligen för att den arten är så himla lättstressad.

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

Vattnadal
2013-11-13 14:18
#3

Imazo har såna inne nu, och det kliar i fingrarna…

MVH Elin

Medarbetare på spetsar och urhundar. VD på Draghundcenter

MoaL
2013-11-18 23:52
#4

#3 Haha, jag såg det. 😃 Det är faktiskt den enda art de har inne för tillfället. ^^

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

MarionM
2013-11-19 17:04
#5

Hur funkar denna art att hållas med just rugosus? Någon som vet?

Mvh,

Maria

MoaL
2013-11-20 00:41
#6

#5 Jag har inte haft några problem med det, men eremiter är ju, oavsett art, individer. Vissa är bråkiga medan andra är hur lugna som helst. Jag har hållit perlatus med rugosus utan några som helst problem. Tvärtom faktiskt, de gick jättebra samman. 🙂

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

Annons:
MarionM
2013-11-21 16:42
#7

…Vips, så har jag fått hem 2 perlatus till rugosan 🙂. Rugosan, som varit väldigt inaktiv sen polaren dog :-(, är nu uppe och verkar nyfiken på de nya. Det var som att den vaknade ur en slags koma.

Rugosan och en perlatus "hänger" mest hela tiden. En av de nya har bytt skal två gånger, nu konkar den runt på ett alldeles för stort ett. Hoppas såååå att det hela ska gå bra, och att alla tre ska klara sig och trivas.  

//Maria

MoaL
2013-11-27 07:37
#8

#7 Åh vad roligt, grattis! 😃 Jo, de mår helt klart bäst när de är i grupp, så jag kan tänka mig att din lilla rugosus är piggare nu. ^^ Jag hoppas verkligen att allt går bra! Har du några bilder på trion?

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

MarionM
2013-12-16 19:12
#9

Hej, tack! Jo, det går så bra så. Kan ladda upp bilder så småningom (har inga än, faktiskt). Är fascinerad över hur fantastiskt bra de är på att klättra, perlatus alltså. De klättrar (även den med för stort skal) över stock och sten, de till synes mest svårklättrade vägar, t.o.m. uppochned!  De är heller inte lika blyga som rugosan, som även om den är mer aktiv nu, alltid gömmer sig så fort man är i närheten. Ofta vilar de tillsammans alla tre; så sött!

//Maria

MoaL
2013-12-30 01:18
#10

#9 Vad roligt att höra att allt går bra! Kan bara säga att jag har samma erfarenheter av perlatus som du har; aktiva, oblyga klätterapor. 😃 De är väldigt underhållande och nästan ständigt synliga (förutom vid öms såklart). 🙂

Mvh,
Moa
Sajtvärd på Eremitkräftor och Snäckor

Martin markgren yngman
2016-04-04 10:08
#11

Jag blev helt kär i denna art,, men är helt ny som skötare för eremitkräftor men vilken art är bäst för en nybörjare? denna art värkar väldigt svår att ta hand om så jag undrar vilken art som kan vara bra för mig?

Upp till toppen
Annons: