2010-11-16 16:30 #0 av: MoaL

Personliga åsikter och funderingar samt en aning fakta.

P2040090.JPG


Att hålla eremitkräftor

Eremitkräftor är i mina ögon ett av de mest fascinerande, intressanta och charmiga djur man kan finna, med sina blanka, pliriga ögon och nyfiket viftande antenner.
De är tyvärr mycket underskattade i Sverige som husdjur, och okunskapen om dem är vitt utbredd. Detta trots att de har funnits på marknaden i Sverige i mer än 30 år.

Sättet att hålla eremitkräftor har inte förändrats under alla dessa år, förutom hos de som har sökt information utanför Sverige. De flesta som skaffar eremitkräftor köper en eller ett par stycken och har dem i en petbox eller ett litet akvarium med ett lager akvariegrus på botten, möjligtvis någon rot, samt mat- och vattenskål. Och oftast dör de inom ett år.
Det finns nämligen ingen eremitkräfta som kan överleva under dessa villkor.

Det är för mig svårt att förstå att ingen har haft intresse nog att skriva ordentliga och fullgoda skötselråd, när eremitkräfta efter eremitkräfta har dött, år ut och år in, hos privatpersoner, djuraffärer och djurgrossister runtom i hela landet. Borde ingen då ha förstått att något är fel?
Deras rätt till god skötsel har blivit nonchalerad, och de har istället setts som ett djur som helt enkelt tacklar av och dör tidigt.
En för tidig död är förstås inte särskilt märkvärdig när nästan inga av deras behov blir tillgodosedda, och de har några speciella behov som vi människor måste ta hänsyn till om de överhuvudtaget ska ha möjlighet att överleva, så som det är med många terrariedjur.


Behov

Eremitkräftor ska ha möjlighet att gräva ned sig, ha tillgång till både salt- och sötvatten, hög luftfuktighet, tillgång till gömställen och inredning att klättra på, sällskap, bra mat av många olika fodergrupper, och mycket mer. Detta är inget enkelt djurslag, ingen vandrande pinne som överlever på salladsblad (som för övrigt inte är någon komplett kost till vandrande pinnar).
Eremitkräftor är komplicerade djur, och ingen som är oförberedd på det bör skaffa några. Är man väl påläst och förberedd är det däremot ett fantastiskt djur med ett intressant beteende och utseende. Jag ledsnar aldrig på att betrakta mina eremiter när de äter och dricker, kollar igenom och byter skal, sitter och putsar sig, klättrar, "pratar" med sina artfränder, och så vidare. De är helt underbara.

Eremitkräftor är stora personligheter, och man märker snabbt det när man skaffar sina första eremiter. De ska naturligtvis ha en artfrände, eftersom det finns exempel på eremitkräftor som har slutat äta när deras partner har dött eller sålts, och som har börjat äta igen när de åter har fått sällskap - vilket tyder på att de är sociala djur som inte vill vara ensamma. I det vilda lever de i stora kolonier, så att hålla en eremitkräfta ensam är alltså helt onaturligt.


Vilda djur

Ytterligare fakta som förhoppningsvis höjer er respekt och vördnad för dem är att alla eremitkräftor som finns till salu är vildfångade, eftersom det inte finns någon som har lyckats föda upp dem i fångenskap. Dessa djur är med andra ord tagna från någon tropisk strand eller regnskog någonstans i världen, för att hamna i händerna på dig. Var rädd om dem, och ge dem det de behöver, så som ni skulle ha gjort med alla andra djur. De har rätt till kunniga, omsorgsfulla ägare som tar väl hand om dem, precis som vilken katt eller hund som helst förväntas ha samvetsgranna ägare.

Kunskapen om eremitkräftor har som sagt alltid varit låg, men min ambition är att vi alla här på forumet ska kunna ändra på det. Glad

Mvh,
Moa, Sajtvärd