Hej hej!
Jag har varit extremt orolig för min lilla C. comressus Saturnus. Hon grävde ned sig för över en månad sedan, utan att jag hade sett några tecken på öms eller slöhet. Hon var precis som vanligt, och så försvann hon bara. Jag trodde att hon grävde ned sig "bara för att", så när hon inte kom upp inom en vecka började jag förstås noja hej vilt; "Nu har hon dött, nu har hon dött" tänkte jag för fullt. Gissa om min lättnad var stor när jag fann henne vid liv och gott välmående halvt nedgrävd i ett hörn imorse när jag steg upp. Det är verkligen nervöst att ha eremitkräftor, man får inte ha ett svagt hjärta. ^^
Jag passade hur som helst på att fixa lite i Crabitatet och så, och tog även några bilder på nämnda fröken. Hon har blivit betydligt rödare och klarare i färgerna. :)

Såhär såg hon ut precis efter hennes förra öms: